I torsdags låg jag på en brits på Globen Ögonklinik. Jag fick bedövningsvätska, blev tussad med en alkoholtuss som luckrar upp cellerna, blev skrapad som en hockeyrink (tydligen) och sen laserbränd i 9 sekunder innan en skyddslins sattes på.  Sen var det färdigt. Det var ju inte så farligt. Men sen började det farliga några timmar senare. Ojoj, ajaj, så ont det kan göra i ett par ögon. Men sen i förrgår har jag kunnat se, och det har inte gjort ont, så jag är lycklig. Jag ser skarpt på ena ögat och suddit på andra, men jag antar att det tar ett tag, det har ju inte ens gått en vecka än. Jag ser lite suddigt på nära håll, det är en ny känsla...!

Jag är nöjd och glad att jag vågade, för det hade jag nog inte gjort om jag hade tänkt efter mer. Det var bättre att bara göra det ändå.

Jag har ju dock varit handikappad och blind sen i torsdags så man kan nog inte direkt bo själv efter en sådan här behandling. Man ser ju inte vilken av ögondropparna man ska ta. Man ser inte maten, väggar, kaviar och annat viktigt.Då är det bra med en söt sambo.

Nä, nu måste jag läsa "Lönsam friskvård" och skriva några rader sen.

Grattis Elisabeth till jobbet, Tjohoooo!