Heading home

I lördags var det jobb i åtta timmar, och sen skynda hem för att packa färdigt, pussa Johan hej då och åka in till centralen för att åka nattåg. Nattåg är kul. Ibland. Det började tråkigt, för min mobil hade förlorat korttidsminnet de två senaste dagarna, så inga nummer eller sms blev sparade what-so-ever av nån konstig anledning. Så när jag hade skickat OK och bekräftat min bokning så hade jag fått en sms-biljett som sen inte fanns där när jag kom till tåget. Så jag visste inte i vilken ände av tåget jag skulle sitta, och tåget skulle gå några minuter senare. Jag försökte förklara för konduktören att jag hade en giltig biljett, och till slut förstod han.
I min kupé satt 4 tyskar. En tysk mamma och 3 tyska barn. Vuxna barn, eller ja... i min ålder. Alla var kämpetrevliga, speciellt för att vara tyskar, men killen hade gode mycke rethosta. På kvällen var det bara lite irriterande, men under HELA natten var det... jätteirriterande. Kunde knappt sova nåt, och var helt groggis hela söndagen för tyskens rethosta. Det var lagom kul för 700 kronor. Men vi hade en Holger också i vagnen. Han varken hostade eller snarkade, så han var okej. Och jag var nog okej, förutom att jag fes nån gång.
Men nu är jag hemma i B, 14 minusgrader och 5 hundar. Jag har gjort lite fudge som brändes vid, och som mest smakar kola, men det är ju gott med kola. I morgon blir det Big-uman, älsklingen kommer, och lite skidåkning.
Kramåhej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0