I går kväll vid ett ringde Johan och frågade om jag var vaken, och det var jag ju. Låg och kikade på datorn och hade det gott i sängen. Då berättade han att han kommit till Muggis där vi har bott, och brukar vara en del. Huset var kallt och att alla element var av. Han hade gjort upp eld, och satt på elementen. Sen pratat med mig, och sen fixat motorvärmare och börjat valla lite skidor för de skulle åka nu på morgonen. Då kände han att det luktade bränt. Han kände inte vart det kom ifrån så han gick runt och letade. Han gick upp på övervåningen där det luktade mer, och såg någonting ligga och glöda PÅ lampan i sovrummet! ”Det höll inte på att kunna bli nåt husköp, det hade kunnat brinna upp innan dess.”

Det var ett par glödande kalsonger som han kastade ut genom fönstret. Huvva. ”Ett par kalsonger, vet du hur dom har hamnat på lampan” frågade han helt lugnt. Ööööhmm, hhrrrmmm….joooo…. visst ja, kanske det…. Sist jag sov där hade det kommit in massa flugor i huset. Men om man tänder en lampa så dras ju flugorna till ljuset. Så jag tände i hallen och skyndade mig sen att stända sovrumsdörren innan jag skulle sova. Men en fluga blev kvar i sovrummet. Det var nog för att det inte va mycket liv kvar av honom/henne.  Men tillräckligt för att ligga och surra och stöta mot den kupade glaslampan. Jag tände lampan flera gånger och tänkte ”jag hör dig din fluga, och nu ska jag döda dig!” Men jag såg den aldrig, förrän jag tittadae i den dammiga lampan, ahaaaa… Där gick det inte att döda den, så jag tänkte ”Om jag slänger dit nåt så kan den ju inte fara runt så mycket! Jaaa! Så jag letade åt ett par av Johans gamla kalsonger och slängde dit. Och sen sov jag så gott. Så gott att jag glömde ta bort dom sen på morgonen. Det kan vara farligt att vara innovativ, speciellt om man är lite glömsk.

Det är kallt. Förfärligt kallt. Minus 35,8 grader. But I like it. Inte varje dag, men nu så här runt jul-nyår så ska det ju vara kallt.

Vi gick och hämtade tidningen i morse, sen var vi ute på sjön och tog lite kort. Mina fingrar frös efter 2 sekunder så det va gode svårt å få några kort!

 

Jag har spelat kort med mormor också, annars har det varit en lugn dag. Eftersom solen går upp elva, och ner ett, och jag vaknar strax innan tio, så är det ju mörkt ganska snart igen.

 

Men i går kväll, vid 23-tiden, for jag, syster och 4 hundar ut i månskenet och körde hundsläde. Vi var ute en knapp timme, och månen lyste upp hela landskapet så vi behövde ingen lampa. Riktigt härligt, och jobbigt för det var mycket snö så vi fick springa och hjälpa till på traven ibland.

 

Puss och kram på er och det gamla året. Det var ett finfint år!

 

Årets ordspråk: Inget är stort eller litet annat än i jämförelse.

I lördags var det jobb i åtta timmar, och sen skynda hem för att packa färdigt, pussa Johan hej då och åka in till centralen för att åka nattåg. Nattåg är kul. Ibland. Det började tråkigt, för min mobil hade förlorat korttidsminnet de två senaste dagarna, så inga nummer eller sms blev sparade what-so-ever av nån konstig anledning. Så när jag hade skickat OK och bekräftat min bokning så hade jag fått en sms-biljett som sen inte fanns där när jag kom till tåget. Så jag visste inte i vilken ände av tåget jag skulle sitta, och tåget skulle gå några minuter senare. Jag försökte förklara för konduktören att jag hade en giltig biljett, och till slut förstod han.

I fredags, på jakt efter en liten adress vid Bergssunds Strand, var vi tre norrlänningar som var mer eller mindre lost in the blåst. Gick längs en gata och hade en man några meter framför oss. "Jag kan ju fråga honom" tänkte jag och gjorde ett halvhjärtat försökt. Han hörde först inte, men vände sig sen om. "Hej, ursäkta, vet du var Bergsunds Strand ligger?" frågade jag. "Sorry, can you take that in english?" frågade han. "Öhhm, Börg...sands...stränd..." började jag. "Sorry, I'm not from Stockholm" svarar han. "Okej... I am" svarar jag och inser hur dumt allting lät.

Tjohoo,